Life After Life av Kate Atkinson

Atkinsons böcker har hängt med mig sedan begynnelsen, känns det som. Jag var nog bara 12-13 år när jag upptäckte hennes böcker och läste I museets dolda vrår (Behind The Scenes At The Museum) och blev förälskad, sedan dess har jag läst varenda bok hon har skrivit och älskat varenda en. Atkinsons böcker är tragikomiska och hennes sätt att skriva om hur det är att vara i en familj är på pricken, tycker jag. Hennes böcker innehåller ofta undermeningar och hintar som man som läsare funderar över, vilket jag tycker väldigt mycket om, för det innebär att jag upptäcker något nytt varje gång jag läser om dem.
 Det här är andra gången jag läser Life After Life. Atkinson har också skrivit en bok om Teddy, Ursulas lillebror, A God In Ruins, som jag har läst en gång men ska läsa minst en gång till.

Life After Life handlar om Ursula och hennes familj (pappa Hugh, mamma Sylvie och syskonen Maurice, Pammy, Teddy och Jimmy, och faster Izzie) och om hur Ursula lever om sitt liv. Ibland dör hon redan som bebis, någon gång drunknar hon redan som barn, hon blir mördad av sin man, hon tar sitt och sitt barns liv under desperation, hon dör under blitzen, hon dör efter att ha mördat Hitler och så vidare.
 Men det intressanta är inte alla sätt hon dör på utan hur olika hennes liv är varje gång och hur hon lär sig något från varje liv hon har levt. Jag tänker på karma, det hon är med om eller det val hon tar förändrar hennes liv hon just då lever och det liv hon sedan kommer leva. Det är viktigt att hon själv väljer hur hennes liv ska vara, så hon inte hamnar på fel väg. Det är som att hon blir starkare för varje liv hon lever.
 I ett tidigt liv blir hon våldtagen som tonåring av sin brors kompis och i det livet går allt åt helvetet och det slutar med att hennes man mördar henne. I nästa liv väljer hon en annan väg, hon säger ifrån till sin brors kompis när han försöker kyssa henne och det leder till att hon inte blir våldtagen eller träffar mannen som mördar henne. Men i ett annat liv väljer hon att låta sin brors kompis kyssa henne utan att det leder till att hon blir våldtagen eller träffar mannen som mördar henne. I ett liv alldeles i slutet av boken nämns inte ens hennes brors kompis, utan hon råkar träffa killen hon är riktigt förtjust i och blir kysst av honom istället, också blir hennes liv annorlunda.
 Det är som att hon för varje liv blir starkare, kan välja mer själv och kontrollera vad som ska hända, men samtidigt, i varje liv måste ett offer göras.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf

Jag har läst den här boken två gånger i svensk översättning och nu på originalspråket, fast jag egentligen inte gillar den. Det är något särskilt med att läsa klassiker, speciellt klassiker skrivna av kvinnor. Jag vill gilla dem och det är anledningen till att jag har läst Mrs Dalloway tre gånger, men jag tror inte att mitt tycke har förändrats trots mina ansträngningar. Jag gillar den inte, men jag gillar vissa delar i texten. Hela boken är som en enda lång text där man får följa olika människors tankar och känslor, vad de upplever när det väl händer och minnen som ploppar upp mitt i allt. Jag tycker det är svårt att hänga med i alla svängar i texten, när jag väl har fått grepp om en karaktär har texten redan börjat följa en annan karaktär som jag inte alls har ett grepp om, men det verkar vara just det som boken handlar om, att följa alla karaktärer och se hur allt och alla hör ihop och går in i varandra.

Jag läste nyss ut den och jag måste säga att den var som bäst när den slutade. Början av boken var också bra. Allt där emellan kändes mest som en enda röra, men det kanske inte är så konstigt när boken utspelar sig under en enda dag, dagen då Mrs Dalloway ska ha en fest.
 Jag gillade att följa Mrs Dalloway (Clarissa), Peter Walsh, Clarissas ungdomskärlek, och Sally Seton (Lady Rosseter), Clarissas och Peters gamla kompis. De har inte träffats på många år men stod varandra väldigt nära när de var unga, också träffas de alla tre på Clarissas fest. Det är ett väldigt känslosamt möte mellan dem.

Man får också följa det gifta unga paret Smith, frun är italiensk och hennes engelska man har PTSD, posttraumatisk stressyndrom, efter att ha varit med i första världskriget. Man jämför mycket mellan Mrs Dalloway och paret Smith, vilket förmodligen är tanken. Det slutar tragiskt för paret Smith, medan Mrs Dalloway tillslut, äntligen, har sin fest.

Open Secrets av Alice Munro

Åh vad jag gillar Munros böcker! Det känns som att man får kika in genom ett titthål på olika kvinnors liv och upptäcka att deras liv är inte så olikt ens eget. Ibland händer det fantastiska saker, ibland händer fruktansvärda grejer, men ibland händer det nästan inget alls, trots det vill jag bara fortsätta läsa mer av Munro. Jag är en sådan läsare som älskar att läsa böcker om helt vardagliga ting, medan jag har svårt att läsa deckare och kriminalromaner, och Munro är expert på att skriva om vardagen - hur grått ett liv kan vara, men samtidigt hur plötsligt livet kan ta en annan vändning. Open Secrets innehåller åtta noveller. Alla Munros böcker innehåller noveller, det är liksom hennes grej.

Första novellen, Carried Away, tog tag i mig när jag såg att den handlade om en bibliotekarie (eftersom jag själv för flera år sedan försökte plugga biblioteks- och informationsvetenskap så är jag svag för allt som har med bibliotek och bibliotekarier att göra). Louisa heter hon och får ett oväntat brev från en okänd man som är soldat i första världskriget, som inte ens vet vad hon heter utan bara att hon är bibliotekarien på det bibliotek där han minns henne ifrån. Vid det här laget tänker man att det kan bli en sådan där romantisk saga, men det är långt ifrån det som sedan händer och det är just det jag verkligen gillar med Munros böcker.

Andra novellen, A Real Life, handlar om tre olika kvinnor, Millicent, Dorrie och Muriel, som lever helt olika liv. Trots det är de kompisar. Den utspelar sig från ca 30-talet till 50-talet och temat verkar vara hur man ska leva, vad som är rätt och fel. För att leva ett riktigt liv ska man som kvinna gifta sig och försöka skaffa barn, inte leva som man har lust till, för då är man antingen skamlig, skandalös eller excentrisk, vilket man ska undvika till vilket pris som helst. Jag tänker på hur det har varit för kvinnor förr, ex. hur det var för min mormor som föddes 1924. Vilken tyngd som måste ha legat på deras axlar, att de inte hade samma frihet som kvinnor har nu. T.o.m. nu kan den där tyngden ligga på kvinnors axlar.

Jag har läst fyra böcker av Munro tidigare (Kärlek, vänskap, hat, The Moons of Jupiter, På fri fot och Nära hem) och det här är nog den boken där novellerna känns mest svårgripbara och nästan lite mystiska. Bokens titel passar verkligen in, det är något hemlighetsfullt med novellerna. De teman jag kan se är: Hur väl känner du den du lever nära? Vilka djupa, mörka hemligheter rymmer en människa?

The Albanian Virgin var intressant men svår och förmodligen skulle jag behöva läsa om den en eller två gånger. Spaceships Have Landed gillade jag men en del av berättelsen var lite svårbegriplig, så den skulle jag också behöva läsa om. Open Secrets och Vandals var creepy berättelser. The Jack Randa Hotel tyckte jag om och den läste jag nog ut fortast av alla noveller för den var den mest lättsamma. A Wilderness Station gillade jag väldigt mycket, den har allt av det jag tycker är bra, precis min typ av berättelse, som jag kommer läsa om någon gång bara för att.

I'm back!

Ska försöka starta upp den här bokbloggen igen. Min kärlek till böcker och läsning har inte blivit mindre med åren, trots att jag jobbar heltid som boendehandledare nu. Jag känner att jag behöver göra något av det här intresset utöver att bara läsa. Det kan vara nyttigt också att ha ett litet privat projekt vid sidan av mitt jobb, något som bryter av och får tankarna och känslorna att koncentrera sig på något jag verkligen älskar.

Tysta jag

Här går man och pluggar B&I och ändå får man inget att skriva om på sin bokblogg - normalt? Eller rättare sagt, har säkert massor att skriva om, om jag bara hade tid och ork, men det har jag inte. Har egentligen inte ens tid att skriva detta!
Skriver faktiskt just nu på min komplettering på VFU-uppgiften, som borde bli klar idag och skickas in. Imorn börjar jag på en ny kurs dessutom, redan inatt lägger de ut en uppgift i den nya kursen som ska bli klar redan nästa söndag och dan efter, på måndag, ska jag göra om-hemtentan i tre dar.
No rest for the wicked!

(Man ska inte börja plugga på universitet om man inte har lust att få ett fullspäckat schema med oftast översvåra uppgifter som aldrig tar slut!)

Och jag fortsätter läsa skönlitteratur

Ur mitt liv nu

Längtat efter att läsa denna!
Sett filmen förstås, och nu är jag förälskad i båda två.

Ur Det levande slottet.

Ur Magins skepp (favorit!).

Annars är det så här jag känner mig, ofta, nu när jag pluggar.
;)