Det närmar sig mer och mer

Lever i en känslostorm och i världskaos just nu. Ska ju börja plugga Biblioteks- och informationsvetenskap i Växjö den 3 september, så det är mycket som ska hända och göras innan dess.
Har umgåtts massor med kompisarna, fixat ett boende där nere, försökt fått det hela verkligt, men det är fortfarande overkligt, skrattat och hoppat av lycka, gråtit i min ensamhet i sängen och ändå har jag bara hunnit halvvägs än så länge.
Det är en himla resa detta, fysiskt som psykiskt! Och det svåraste ligger fortfarande framför mig, säga hej då till familj och vänner (kommer iaf komma hem jul och sommar), flytta till en ny stad 100 mil hemifrån (när jag aldrig bott i en annan stad), plugga på universitetsnivå (svårt, svårt, svårt!) och bara ha mig själv (när jag är van att ha nära och kära), också kommer det väl komma till ännu svårare grejer sen, som jag inte vet nånting om nu.
Men det är spännande! Det är pirrigt! Och så sorgligt! Och, ja, helt underbart! Så går det runt, runt, runt i mig. Önska mig lycka till! ^^

Snart påbörjas resan mot att bli...

...bibliotekarie! :-D
Wow. Fick veta idag att jag är antagen till Biblioteks- och informationsvetenskap i Växjö. Hur jag reagerade: Chock, glädje, panik, ångest, less och sen glädje igen...! :-P Kommer nog fortsätta reagera olika ända tills jag äntligen har börjat plugga (och då nog börja reagera på andra saker! ;-)).
Växjö ligger minst 11 timmar bort, det känns redan jobbigt. Alla jag lämnar här, oj, oj, saknaden... Ska ju förstås flytta och gå i skolan, så första problemet som ska prickas av är att skaffa nånstans att bo. Får ta var problem för sig.
Men vad spännande! Wow. Bibliotekarie. :-)