Hur mitt liv ser ut

Som den framtida bibliotekarie jag är (hoppas jag iaf!), så lever jag som den plugghäst jag ska vara. Med kurslitteratur, kaffe och papper med penna. Så går mina dagar fram och det känns ganska bra, än så länge. :)

Men jag hinner läsa lite skönlitteratur också! Jag prioriterar så jag hinner med det. ;)

King är sommar!

Kom på en sak idag. När jag sökte efter en ny bok att börja läsa kom jag fram till att jag borde läsa en King-bok, känns bra, känns rätt, för King är ju sommar! Trots allt mörker i hans böcker, så andas det sommar om dem, de är perfekta att läsa när solen skiner och nätterna är ljusa. :-)
Men vilken bok? (Den eviga frågan i mitt liv.) Kollade in Vargarna i Calla, Hjärtan i Atlantis, Den gröna milen, men hittade tillslut Stark. Den är faktiskt lite speciell, precis som Pestens tid är (inte läst den heller än), för båda fanns i mammas bokhylla ända sen jag kom till världen nästan. Minns att jag redan som liten tog ur dem från bokhyllan och öppnade dem och kollade på dem, blev fascinerad och längtade efter att kunna läsa dem. Försökte läsa dem redan som 12-åring eller om jag tom var yngre, men förstod knappt nåt, så jag gav upp, Stark var läskig och Pestens tid var för vuxen, tyckte jag. Ska bli spännande att läsa dem nu! :-D Stark blir först ut!

70 sidor in i boken redan...!

Jag kunde inte vänta längre, jag bara måste börja läsa Skuggserien av Maria Gripe, vilket jag då började med för bara nån timme sen och är redan 70 sidor in i boken - är underbart fast! ^^
Läste dessutom ut Staden som försvann av Stephen King en halvtimme innan jag började läsa Skuggan över stenbänken, alltså: King var fantastisk som alltid. :-)
Vad härligt det är när man läser ut underbara och fantastiska böcker på rad! <3
Nu ska jag ut med hunden för hans kvällsrunda och sen ska jag runda av och lägga mig och bara sluka boken - tjoho för ord och litteratur!

Värme, konst och skräck

För några minuter sen läste jag ut boken i bokcirkeln, Duma Key av Stephen King. Den var såå bra!

Älskar Kings karaktärer, de är operfekta och levande, man får se deras bästa och sämsta sidor. Gillade speciellt Wireman - vem skulle inte gilla honom?
Det mest speciella med denna bok av King är att den utspelar sig i varma delen av USA, inte i norra som hans böcker brukar utspela sig i. Jag gillade det skarpt! Mer av det! Han får utspela var fjärde bok i söder - tycker ni inte? ^^

Duma Key handlar om en man som har en fru och två vuxna döttrar och ett bra jobb, men så råkar han ut för en olycka som nästan tar livet av honom, men han överlever. Men han får kämpa och kämpa och kämpa, vilket gör så han börjar tryta och tappar lite av sig själv på vägen. Det slutar med att hans fru vill ha skilsmässa, och han själv flyttar till varmare breddgrader för att läka sig. Så han börjar måla, och han gör det jävligt bra, och han träffar nya människor som blir vänner, Wireman inräknad.
Men! Men, men, saker och ting börjar hända...

Oh, den var riktigt bra! Stephen King levererar alltid!

Klassikern av Austen

Stolthet och fördom av Jane Austen är nu utläst, och en sak är klar: Austen har ett underbart språk!
Har ju sett många film- och serieversioner av Stolthet och fördom, så jag visste ju allting utan och innan. Så det jag gillade mest i boken var just det härliga språket, invecklat, gammaldags och klassiskt, precis som man vill ha det i en klassiker! :-)
En annan sak jag gillade med boken var att det, självklart, var mer detaljer man fick veta. T.ex. I slutet av boken fick man veta hur det gick för alla, och det uppskattade jag mycket! ^^ Fick veta sånt jag inte vetat förut, trots alla film- och serieversioner - underbart!
Slutet gott, allting gott!

Nu är det dags för Vargnatt och mig att läsa en bok av Stephen King, så här i höstmörkret - perfekt! Duma Key blir det, ska börja läsa den så fort som möjligt. Men först ska jag fika tårta och bullar och kaffe, för jag fyller 23 år idag! Grattis till mig! ^^

Förbjuden kärlek på olika vis

Läser just nu två böcker, Magiker och glas av Stephen King och Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer. Båda handlar om förbjuden kärlek fast på helt annorlunda sätt.
Dessutom har jag läst ena förut, Om jag kunde drömma, som ingår i Twilight-serien, som jag förstås har läst och som jag fullkomligt älskar. 

Magiker och glas kommer sluta olyckligt. Jag vet det därför det är en prequel-berättelse i berättelsen, om nån nu fattar vad som menas med det, det är alltså meningen att man ska veta vad som händer i slutet av den boken, och boken ingår i Det mörka tornet-serien, som är mörk i sig. Jag tycker mycket om den serien, men just nu behövs inte mer mörker än det redan är i mitt liv.

Om jag kunde drömma slutar... Hihi! Det tänker jag inte säga, om nån läser detta som inte läst den serien än. ;-) Men Twilight-serien värmer i hjärtat att läsa, mysig och spännande och helt underbart bra - vilket gör så att den gör mig på fnittrigt humör, vilket behövs.

Igår kväll kände jag bara att jag behövde nåt värmande att läsa, inget mörkt, så jag har bestämt mig (än så länge) att läsa om Twilight-serien. :-D I den sitsen jag är nu så behövs lite värme i mitt liv, som sagt.

Långsam läsning

Ibland, eller ganska ofta, läser jag riktigt långsamt, det är liksom min grej nästan. Jag älskar att läsa, men det händer allt för sällan att jag läser ut en bok fort. Antingen läser jag ut boken fort därför jag älskar den och är helt fast, eller så läser jag ut boken långsamt och hinner njuta av den, typ. Sen händer det att jag läser dåliga böcker, förstås, det gör nog alla nån gång. Men för det mesta läser jag alltid ut boken i fråga i vilket fall som.

Har läst 269 sidor i Momo eller kampen om tiden av Michael Ende, så nu är jag på slutspurten - woho! ;-) Vargnatt blir nog glad över det, hon som läste ut boken för länge sen. Tur hon är tålmodig av sig. ^^
Jag gillar boken, men jag har inte blivit fast i den, och jag vet att det beror på att det inte riktigt varit en sån där läs-period för mig just nu av olika anledningar. Annars hade jag älskat denna bok! Den har nästan allt i sig, också passar den för unga och äldre, en bok som får vissa tankar att väckas.
Jag är riktigt nyfiken på hur den slutar - lyckligt eller olyckligt, eller både och?

Fast jag inte har haft en läs-period, så har jag ändå läst ganska mycket - i en annan bok. :-P Den förskräckliga apan och andra berättelser av Stephen King, är på sidan 445 - alltså är den mycket bra! Sa ju att jag var så sugen på en bok av King. ;-)

Mer King, please!

Vissa författare får jag fasen inte nog av, ju mer jag läser av dem, ju mer vill jag läsa av dem. Stephen King är ju en sån författare, och sen jag läste ut Benrangel av honom, så har jag bara längtat efter ännu mer att läsa av honom.
Jag kan ibland undra om inte han har gått och blivit min absoluta favorit-författare...! Det har liksom smugit sig på mig, ser bara här på bloggen att jag har skrivit mest om honom av alla författare jag har nämnt, och det måste ju säga nåt.
Ändå är jag en sån där som gillar att läsa mysiga och fina böcker, men King skriver sånt, fast på sitt alldeles egna sätt. Skräck och spänning är bara en del av det han skriver, han skriver mycket om känslor, kärlek, sånt som jag gillar att läsa om, ur ett manligt perspektiv, som gör det hela ännu bättre, eftersom jag är kvinna och nyfiken på män, of course. ;-)
Eller så har det bara varit en Stephen King-period sen Martin och jag gjorde slut och jag startade denna blogg, who knows. Har ändå läst så pass mycket under min livstid och haft många olika perioder inom bokvärlden.

Vill läsa antingen, av King, Den förskräckliga apan och andra berättelser eller Liseys berättelse - men vilken är den stora frågan nu! Den första är en novellsamling från 80-talet och den andra är en roman från 2006.

Chock och sorg, men hoppet lever

Nu har jag äntligen läst ut Benrangel av Stephen King, gick trögt i starten, inte för att den var tråkig, mest för att jag prioriterade annat, men från mitten av boken har det bara flugit fram i ett huj. Så, ja, boken var riktigt bra! En av de bästa böckerna jag läst av King.
Sorglig i början, sen var den mysig, så man fick en varm känsla i sig, så blev den totalt läskig. I slutet var den bara så sorglig på ett vis, fick en riktigt chock, och så fin på ett annat vis, för saker och ting löste sig ändå, och hoppfull, väldigt hoppfull ändå.
Lääs deen! :-)

Farten har gått upp!

O ja, nu börjar det likna nåt, farten har gått upp - har läst 301 sidor i Benrangel av Stephen King. ^^
Nu är den inte lika sorglig längre, men sorgen finns fortfarande där. Det började bli en riktigt mysig bok i mitten, så där så man blir varm i hjärtat, vilket är mer som en Dean Koontz-bok. Men nu börjar King ta sig ut i sina vanliga banor igen, har varit riktigt läskigt ibland, så jag har blivit kallsvettig och inte vågat släcka sänglampan. Brr! Och det är många frågor som har väckts, som kanske borde fått sova, för vissa frågor borde man inte ställa, för sin egen skull (tänker då på Mike).
Ja, Benrangel är så bra och så spännande att man bara måste läsa mer och mer och mer, så man får reda på svaren och varför, och hur allt kommer gå för Mike och hans vänner.

Hemläxa på mig!

Det är fy och skam att jag måste plugga så mycket som jag gör, för medan Vargnatt har hunnit läst 314 sidor, har jag bara hunnit läst 62 sidor i Benrangel...! Vilken vanära!
Jag ska försöka ändra på det denna helg, men då har jag också serien Doctor Who som är så underbart bra att det tar upp mycket av min tid med, och när jag väl tänker lägga mig och läsa, så får jag en snilleblixt att skriva massa dikter själv istället. Har prioriterat allt annat än läsningen - smisk på mig! Detta måste ändras!

Just nu har jag läst iaf 89 sidor, och boken börjar väldigt sorglig, på mer än ett sätt. Det handlar om Mike, en författare, som förlorar sin fru, och efter ett tag får skrivkramp (rejäl, jävlig skrivkramp!), och han mår bara inte bra, har mardrömmar som skulle kunna driva han till vansinne, vet inte vad han ska göra av sig själv längre, åren går men han går i samma jävla spår. Men så bestämmer han sig för att flytta till deras sommarhus, Sara Skratt, som han inte har varit i sen innan sin frus död.
Ja, och längre än så har jag inte riktigt kommit än i läsningen. Det är en lugn men sorgsen början i boken, och jag är riktigt nyfiken på hur det ska gå för Mike.

Stephen King, vi möts igen!

Nu kan Vargnatt och jag äntligen börja våran bokcirkel! För nu har Vargnatt äntligen kunnat gått till biblioteket och lånat boken vi ska läsa, Benrangel av Stephen King. Spännande! :-D
Ska försöka slita mig bort, en stund, från att se Doctor Who, serien jag kikar på nuförtiden. Åh, den är bra! ^^ Men, Benrangel, soon I'll come! And it will be fun!

Stephen King är ju en av mina favorit-författare, så detta kommer inte bli svårt, tror jag. ^^

Bytt hit och dit

Har äntligen funnit en bok jag vill läsa bredvid bokcirkel-boken, Alberte-serien, efter mycket om och men. De öde landen av Stephen King, tänkte som så att har jag nu läst om första och andra boken i Det mörka tornet, så är det gott och väl dags att påbörja den tredje boken - så blev det! :-)

Jag tror jag nästan gillar den här tredje boken mest än så länge i Det mörka tornet-serien, kan bero på att i början av den här tredje boken är Roland, Eddie och Susannah äntligen en trio och i en skog och jag älskar vänskap, kärlek och naturen (trots att jag är dålig på alla tre nu för tiden :-P), de träffar på små robotar eller cyborger en liten stund som påminner mig om Alice i Underlandet i en mörkare ton (man fattar varför om man läser boken ^^), också kommer äntligen Jake, pojken från första boken, tillbaks i serien och det gör mig så varm i hjärtat.
Jag tror att jag därför, hittills, gillar De öde landen bäst i serien. :-)

Jag satt den!

Tog ett tag, rättare sagt flera månader, innan jag läste ut Det av Stephen King, men nu är det gjort och den var riktigt bra! :-D
Tog en paus på några månader, faktiskt, började läsa boken i somras och ledsnade (fattar inte varför längre! Måste sluta pausa och bara kämpa vidare när jag läser böcker - det blir oftast bättre!), och började läsa den igen för tre dar sen eller nåt sånt.
Det jag gillade mest i boken var att läsa om barndomen - kände igen mig i ganska mycket, vilket nog många gör, också gillade jag slutet när de konfronterade Det och att det blev lite existentiellt - I like that!
Nu blev jag sugen på att läsa nåt mer av Stephen King, så man får se vad man ska hitt på nu. ^^

Att läsa en serie

Ibland tycker jag det är underbart att börja läsa en ny serie, men när serien inte är färdigskriven blir det underbara bara så hemskt träligt. En serie tar ändå flera år att skriva och den som läser serien blir lätt less, det har hänt mig flera gånger.
Jag har nästan slutat läsa serier därför, men jag försöker ibland, iaf de första två till tre böckerna, om det inte är allt för många år mellan de ges ut. Oftast måste jag läsa om de böcker jag redan har läst i serien innan jag läser den senaste boken i serien, men det är träligt det med.
Så nu har jag kommit på att inte börja läsa en serie förrän alla böcker i serien har kommit ut, jag hoppas jag kan hålla det. ;-)

Just nu läser jag Revolvermannen av Stephen King, som är första boken i Det mörka tornet. Dock har jag läst både den och den andra boken i den serien redan, men nu har jag alla böckerna i serien, så nu jävlar slår jag på stort! ^^ Väntan är över, det är bara att slutföra!

Jag fortsätter...!

Jag la undan för ett bra tag sen Det av Stephen King efter att ha läst 754 sidor bara. Men jag kom på mig själv att sakna den lite, så jag fortsätter läsa Det nu!
Samtidigt som jag läser Blonde, förstås. Är redan förälskad i Blonde! Den är jättebra! Har läst 194 sidor i den nu, blir nog mer innan denna dag är över.
Kommer få släpa mig upp ur sängen imorn till jobbet! Börjar 6.30, ingen rolig tid när man älskar att läsa på kvällar/nätter. :-P

Bara 352 sidor

Jag har bara läst 352 sidor i Det av Stephen King, en liten skitdel jämfört med hur lång den är, 1339 sidor. Det känns dessutom som att jag fortfarande bara är på inledningen i boken, då man får veta lite grejer och lära känna personerna, då när man får en överblick.
Men jag tror inte att man läser bara 352 sidor i en bok om man ogillar den, så jag kan säga som så, att jag gillar boken rejält mycket! ^^ Den må bara ta sig under huden på mig lite mer än den redan gjort.

Kan du, Mandisen?

Läste nyss ut Lida av Stephen King och den var superbt bra!

Nu återstår den stora frågan: Ska jag läsa en bok på 1339 sidor? Kan du, Mandisen?
Ja! Ja! Ja! skriker jag ut. :-D Jag är peppad att läsa Det av Stephen King och har hört mycket gott om den.

Så önska mig lycka till! ;-)

Lida

And here I go again och läser en bok av den käre Stephen King. Lida heter boken och jag likey likey likey den! Självklart. Stephen King är en favoritförfattare. :-)

I Lida finns inget övernaturligt, bara det mest naturliga (hittills iaf, man kan aldrig veta med King ;-)), som kan vara lika skrämmande, om inte mer.
En människa som är psykiskt sjuk med väldigt våldsamma tendenser är inte att leka med! Men råkar man komma i den människans väg, så kan det gå som det kan gå. Speciellt om människan är ens största beundrare och tror att man är genomsnäll. Bad luck!

Jag har läst 216 sidor än så länge, hälften ungefär. Det har gått väldigt fort att läsa, vilket tyder på att jag tycker mycket om boken. Härligt! ^^
Boken började spännande och har fortsatt vara spännande hela tiden, den är väldigt kompakt alltså, vilket är positivt, tycker jag.

Jag är en feg liten krake och gillar inte skräck eller nåt som gör mig rädd, men både Dean Koontz och Stephen King är favoritförfattare till mig, trots att de skriver just skräck och sånt som gör mig rädd. Jag vet inte hur det kommer sig, men jag vet att jag älskar deras böcker. Helt underbart, alltså! :-D
Så om man är som mig, en feg liten krake, ska man kanske pröva på Koontz och King, ni kanske kommer älska deras böcker lika mycket som mig. :-)