Åh vad jag gillar Munros böcker! Det känns som att man får kika in genom ett titthål på olika kvinnors liv och upptäcka att deras liv är inte så olikt ens eget. Ibland händer det fantastiska saker, ibland händer fruktansvärda grejer, men ibland händer det nästan inget alls, trots det vill jag bara fortsätta läsa mer av Munro. Jag är en sådan läsare som älskar att läsa böcker om helt vardagliga ting, medan jag har svårt att läsa deckare och kriminalromaner, och Munro är expert på att skriva om vardagen - hur grått ett liv kan vara, men samtidigt hur plötsligt livet kan ta en annan vändning. Open Secrets innehåller åtta noveller. Alla Munros böcker innehåller noveller, det är liksom hennes grej.
Första novellen, Carried Away, tog tag i mig när jag såg att den handlade om en bibliotekarie (eftersom jag själv för flera år sedan försökte plugga biblioteks- och informationsvetenskap så är jag svag för allt som har med bibliotek och bibliotekarier att göra). Louisa heter hon och får ett oväntat brev från en okänd man som är soldat i första världskriget, som inte ens vet vad hon heter utan bara att hon är bibliotekarien på det bibliotek där han minns henne ifrån. Vid det här laget tänker man att det kan bli en sådan där romantisk saga, men det är långt ifrån det som sedan händer och det är just det jag verkligen gillar med Munros böcker.
Andra novellen, A Real Life, handlar om tre olika kvinnor, Millicent, Dorrie och Muriel, som lever helt olika liv. Trots det är de kompisar. Den utspelar sig från ca 30-talet till 50-talet och temat verkar vara hur man ska leva, vad som är rätt och fel. För att leva ett riktigt liv ska man som kvinna gifta sig och försöka skaffa barn, inte leva som man har lust till, för då är man antingen skamlig, skandalös eller excentrisk, vilket man ska undvika till vilket pris som helst. Jag tänker på hur det har varit för kvinnor förr, ex. hur det var för min mormor som föddes 1924. Vilken tyngd som måste ha legat på deras axlar, att de inte hade samma frihet som kvinnor har nu. T.o.m. nu kan den där tyngden ligga på kvinnors axlar.
Jag har läst fyra böcker av Munro tidigare (Kärlek, vänskap, hat, The Moons of Jupiter, På fri fot och Nära hem) och det här är nog den boken där novellerna känns mest svårgripbara och nästan lite mystiska. Bokens titel passar verkligen in, det är något hemlighetsfullt med novellerna. De teman jag kan se är: Hur väl känner du den du lever nära? Vilka djupa, mörka hemligheter rymmer en människa?
The Albanian Virgin var intressant men svår och förmodligen skulle jag behöva läsa om den en eller två gånger. Spaceships Have Landed gillade jag men en del av berättelsen var lite svårbegriplig, så den skulle jag också behöva läsa om. Open Secrets och Vandals var creepy berättelser. The Jack Randa Hotel tyckte jag om och den läste jag nog ut fortast av alla noveller för den var den mest lättsamma. A Wilderness Station gillade jag väldigt mycket, den har allt av det jag tycker är bra, precis min typ av berättelse, som jag kommer läsa om någon gång bara för att.
Första novellen, Carried Away, tog tag i mig när jag såg att den handlade om en bibliotekarie (eftersom jag själv för flera år sedan försökte plugga biblioteks- och informationsvetenskap så är jag svag för allt som har med bibliotek och bibliotekarier att göra). Louisa heter hon och får ett oväntat brev från en okänd man som är soldat i första världskriget, som inte ens vet vad hon heter utan bara att hon är bibliotekarien på det bibliotek där han minns henne ifrån. Vid det här laget tänker man att det kan bli en sådan där romantisk saga, men det är långt ifrån det som sedan händer och det är just det jag verkligen gillar med Munros böcker.
Andra novellen, A Real Life, handlar om tre olika kvinnor, Millicent, Dorrie och Muriel, som lever helt olika liv. Trots det är de kompisar. Den utspelar sig från ca 30-talet till 50-talet och temat verkar vara hur man ska leva, vad som är rätt och fel. För att leva ett riktigt liv ska man som kvinna gifta sig och försöka skaffa barn, inte leva som man har lust till, för då är man antingen skamlig, skandalös eller excentrisk, vilket man ska undvika till vilket pris som helst. Jag tänker på hur det har varit för kvinnor förr, ex. hur det var för min mormor som föddes 1924. Vilken tyngd som måste ha legat på deras axlar, att de inte hade samma frihet som kvinnor har nu. T.o.m. nu kan den där tyngden ligga på kvinnors axlar.
Jag har läst fyra böcker av Munro tidigare (Kärlek, vänskap, hat, The Moons of Jupiter, På fri fot och Nära hem) och det här är nog den boken där novellerna känns mest svårgripbara och nästan lite mystiska. Bokens titel passar verkligen in, det är något hemlighetsfullt med novellerna. De teman jag kan se är: Hur väl känner du den du lever nära? Vilka djupa, mörka hemligheter rymmer en människa?
The Albanian Virgin var intressant men svår och förmodligen skulle jag behöva läsa om den en eller två gånger. Spaceships Have Landed gillade jag men en del av berättelsen var lite svårbegriplig, så den skulle jag också behöva läsa om. Open Secrets och Vandals var creepy berättelser. The Jack Randa Hotel tyckte jag om och den läste jag nog ut fortast av alla noveller för den var den mest lättsamma. A Wilderness Station gillade jag väldigt mycket, den har allt av det jag tycker är bra, precis min typ av berättelse, som jag kommer läsa om någon gång bara för att.
