Life After Life av Kate Atkinson

Atkinsons böcker har hängt med mig sedan begynnelsen, känns det som. Jag var nog bara 12-13 år när jag upptäckte hennes böcker och läste I museets dolda vrår (Behind The Scenes At The Museum) och blev förälskad, sedan dess har jag läst varenda bok hon har skrivit och älskat varenda en. Atkinsons böcker är tragikomiska och hennes sätt att skriva om hur det är att vara i en familj är på pricken, tycker jag. Hennes böcker innehåller ofta undermeningar och hintar som man som läsare funderar över, vilket jag tycker väldigt mycket om, för det innebär att jag upptäcker något nytt varje gång jag läser om dem.
 Det här är andra gången jag läser Life After Life. Atkinson har också skrivit en bok om Teddy, Ursulas lillebror, A God In Ruins, som jag har läst en gång men ska läsa minst en gång till.

Life After Life handlar om Ursula och hennes familj (pappa Hugh, mamma Sylvie och syskonen Maurice, Pammy, Teddy och Jimmy, och faster Izzie) och om hur Ursula lever om sitt liv. Ibland dör hon redan som bebis, någon gång drunknar hon redan som barn, hon blir mördad av sin man, hon tar sitt och sitt barns liv under desperation, hon dör under blitzen, hon dör efter att ha mördat Hitler och så vidare.
 Men det intressanta är inte alla sätt hon dör på utan hur olika hennes liv är varje gång och hur hon lär sig något från varje liv hon har levt. Jag tänker på karma, det hon är med om eller det val hon tar förändrar hennes liv hon just då lever och det liv hon sedan kommer leva. Det är viktigt att hon själv väljer hur hennes liv ska vara, så hon inte hamnar på fel väg. Det är som att hon blir starkare för varje liv hon lever.
 I ett tidigt liv blir hon våldtagen som tonåring av sin brors kompis och i det livet går allt åt helvetet och det slutar med att hennes man mördar henne. I nästa liv väljer hon en annan väg, hon säger ifrån till sin brors kompis när han försöker kyssa henne och det leder till att hon inte blir våldtagen eller träffar mannen som mördar henne. Men i ett annat liv väljer hon att låta sin brors kompis kyssa henne utan att det leder till att hon blir våldtagen eller träffar mannen som mördar henne. I ett liv alldeles i slutet av boken nämns inte ens hennes brors kompis, utan hon råkar träffa killen hon är riktigt förtjust i och blir kysst av honom istället, också blir hennes liv annorlunda.
 Det är som att hon för varje liv blir starkare, kan välja mer själv och kontrollera vad som ska hända, men samtidigt, i varje liv måste ett offer göras.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf

Jag har läst den här boken två gånger i svensk översättning och nu på originalspråket, fast jag egentligen inte gillar den. Det är något särskilt med att läsa klassiker, speciellt klassiker skrivna av kvinnor. Jag vill gilla dem och det är anledningen till att jag har läst Mrs Dalloway tre gånger, men jag tror inte att mitt tycke har förändrats trots mina ansträngningar. Jag gillar den inte, men jag gillar vissa delar i texten. Hela boken är som en enda lång text där man får följa olika människors tankar och känslor, vad de upplever när det väl händer och minnen som ploppar upp mitt i allt. Jag tycker det är svårt att hänga med i alla svängar i texten, när jag väl har fått grepp om en karaktär har texten redan börjat följa en annan karaktär som jag inte alls har ett grepp om, men det verkar vara just det som boken handlar om, att följa alla karaktärer och se hur allt och alla hör ihop och går in i varandra.

Jag läste nyss ut den och jag måste säga att den var som bäst när den slutade. Början av boken var också bra. Allt där emellan kändes mest som en enda röra, men det kanske inte är så konstigt när boken utspelar sig under en enda dag, dagen då Mrs Dalloway ska ha en fest.
 Jag gillade att följa Mrs Dalloway (Clarissa), Peter Walsh, Clarissas ungdomskärlek, och Sally Seton (Lady Rosseter), Clarissas och Peters gamla kompis. De har inte träffats på många år men stod varandra väldigt nära när de var unga, också träffas de alla tre på Clarissas fest. Det är ett väldigt känslosamt möte mellan dem.

Man får också följa det gifta unga paret Smith, frun är italiensk och hennes engelska man har PTSD, posttraumatisk stressyndrom, efter att ha varit med i första världskriget. Man jämför mycket mellan Mrs Dalloway och paret Smith, vilket förmodligen är tanken. Det slutar tragiskt för paret Smith, medan Mrs Dalloway tillslut, äntligen, har sin fest.