Vaknade där innan ett idag, så jag satsar på att jag inte kommer somna i första taget den här natten. Därför tänker jag faktiskt läsa den engelska boken nu snart, må komma igång med den, annars glömmer jag bort det hela och måste stressa med den. Usch! En läsande människa borde aldrig stressa med en bok, det är ovärdigt. :-P
Har börjat packat i kartongerna nu, böckerna längst ner och annat ovanför. Väldigt, vääldigt konstigt att kolla på bokhyllorna och se att det fattas massa böcker. Alla mina prydnader är nedpackade också.
Känns inte riktigt som mitt rum längre, det börjar bli främmande. Detta rum som varit mitt i 17 år eller nåt sånt - börjar lipa om jag ska tänka på det för mycket. Som jag kommer sakna detta rum som är en del av mig så självklart, en del av min själ och vad jag står för. Som passar ihop med mina böcker och prydnader.
Hoppas jag kommer känna en sån här symbios med min lägenhet eller mitt hus jag nån gång i framtiden kommer ha (flytten nu är till mammas nya lägenhet, som jag ska bo ett tag i tills jag kan flytta till eget).
Men denna saknad, en sån saknad man bara inte orkar bry sig för mycket om, för då skulle man drunkna i den.
En dikt jag skrev förra året innan nånting hade hänt som gjorde så vi måste flytta nu.
Jag har kanske
Ingen stuga
Inget slott
Är inte fattig
På så sätt
Inte rik på nåt vis
Bara vanlig ungdom som
Än bor hemma
Hos mor och far
Råd att leva bra
Så gott det går här
Pluggar lite och jobbar lite
Som man ska
Men på mitt rum
Där kan jag vara jag
Få andrum
Känna rummets själ
Bland romaner och poesi
Växter och blommor
Värmeljus och blockljus
Musik och tystnad
Rummet är
Mitt yttre jag
Som lever åt mig
När jag tryter
Inte längre vill eller kan
Mitt rum
Mitt jag
I symbios
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar