Att längta och sakna

Har fördröjt att läsa Den stängda boken av Jette A. Kaarsböl, därför jag har känt på mig att jag skulle älska den, och jag hade rätt.
Fördröjd njutning is the shit, som jag brukade säga. Man ska vänta tills man är på rätt plats vid rätt tillfälle, annars får man inte ut det allra mesta, tror jag.

Den stängda boken handlar om en kvinna, Frederikke, som man får följa både som gammal och ung. Först möter man henne som gammal och bitter, nästan lite elak, och man undrar vad som gjort henne sån. Sen får man möta henne som ung och oskuldsfull, och då undrar man ännu mer vad som gjort så hon blivit som hon är. Det hoppar från när hon är gammal till att hon är ung, och tiden går och hon med den, samtidigt som det inte händer så mycket, så händer det nåt hela tiden, lite som livet är.
Självklart träffar hon en man, Frederik, som hon blir kär i, fast hon är förlovad med en annan man, som hon egentligen inte vill ha. Självklart väljer hon Frederik tillslut, men det slutar inte där, det är bara början.
Den handlar om längtan och saknad, om att vilja ha, om att få och inte få, att älska, att vilja göra gott och att saker och ting blir så fel ändå.

Ja, jag har ännu inte läst ut den, men det är inte många sidor kvar. Man fastnar i den trots att det inte händer så mycket, men mellan raderna och rent känslomässigt händer nåt hela tiden, och jag måste säga att jag känner igen mig den där längtan och saknaden och det tilltalar mig, mycket.