Skall strax börja läsa Skraplotter, sista delen i trilogin Vargskinnet, av Kerstin Ekman, och jag är inte besviken än. ^^
Nästan så det känns lite sorgligt (att den snart är slut), trots att denna trilogi inte direkt är sorglig, fast det är mycket sorgligt i den.
Svårt att beskriva den med ett ord, men det är väl inget som egentligen går att beskriva med ett ord. Den har allt i sig, men jag har inte gråtit till nåt som hänt (inte vad jag kan minnas iaf), men skrattat har jag gjort lite. Det roliga gör det lättare med det sorgliga, som det ska vara.
Dessutom må jag säga att Kerstin Ekman är en riktig ordkonstnär, hon målar med orden - inte många som kan det! Och det gör trilogin härlig att läsa bara genom orden hon målar sin berättelse med - vackert!
Har uppfattat det som så att Guds barmhärtighet (den första boken) är den bästa, att Sista rompan (den andra boken) inte är lika bra och att Skraplotter (den tredje boken) kan mäta sig med den första boken, men att de tillsammans är en bra trilogi. Håller med, än så länge, eftersom jag inte läst den tredje boken och inte vet vad jag kommer tycka om den.
Let's see!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar