Sagor

Jag är väldigt svag för sagor!
Så i mitt eget lilla bibliotek (jag har tre proppfulla bokhyllor med bara böcker), där har jag Älskade sagor av Hans Christian Andersen, Svenska folksagor, Bröderna Grimms sagovärld, John Bauers förtrollade sagovärld samt Asbjörnsen och Moes bästa sagor.
Varje gång jag läser en saga har jag ett fånigt leende på läpparna. ^^ Sagor är riktig feel good-litteratur, tycker jag. Men ibland får jag en riktigt sorgsen känsla när jag läser sagor. Allt beror på vad det handlar om och hur de är skrivna.

Alldeles nyss läste jag Östan om sol, västan om måne och Följeslagaren ur Asbjörnsen och Moes bästa sagor.

Östan om sol, västan om måne var en prins och fattig flicka kämpar för att få varann-saga, fast i ett nordiskt perspektiv, med isbjörn, höst, fjäll, troll, skog, allt som man förknippar Norden med.
Jag gillade den väldigt mycket! Dessutom var den lite speciell just för mig, för jag har länge tänkt på den sagan och känt igen titeln på den, förmodligen har jag hört eller läst den förr eller så har den legat och gnagt i mig för att jag har velat läst den. Och det var en riktigt fin saga!

Följeslagaren var mer annorlunda på nåt vis, kanske för att det var första gången jag ens sett att den fanns, för jag hade ingen aning hur det skulle sluta. Samtidigt var den lite läskig också, och jag har alltid varit lättskrämd. ;-)
Det var en kille som måste hitta prinsessan han vill ha-saga.

Först kommer killen till en kyrka där folk spottar på en låda och kastar ilskna blickar på den, han får veta att det är en bedragare som sonat med sitt liv som ligger i lådan, han undrar varför mannen inte kommit i vigd jord och de menar då att en sån man som han ska man inte slösa pengar på att få i vigd jord, så killen betalar så mannen får en grav.
Sen på vägen träffar killen en man som ber att få bli hans tjänare, men killen tackar nej, men mannen insisterar att få följa honom och iaf få bli en följeslagare, så då säger pojken ja.
Den följeslagaren hjälper killen genom allt! Genom troll, förtrollning, kärlek och bekymmer. Så får killen sin prinsessa tillslut och lever lyckligt, och följeslagaren säger då att han vill ha hälften av det killen har om 5 år och killen lovar att det är det minsta han kan få för allt bra han gjort.
5 år går och följeslagaren kommer tillbaks och killen är glad som få och vill ge följeslagaren hälften av allting.

"Då sa hans följeslagare:
- Behåll du dina rikedomar! Jag behöver ingenting, ty jag är en ande. Och om jag har gjort dig lycklig, har jag inte kunnat göra dig ens hälften så lycklig, som du en gång gjort mig! Jag är den där stackars bedragaren, som låg till spott och spe utanför kyrkan och som du gav frid i vigd jord. Jag har fått tillstånd att följa dig ett år och återse dig denna enda gång. Men nu måste vi skiljas åt. Jag hör klockan, som kallar mig upp till högre och ljusare rymder.
Och därmed var han försvunnen."

Ni kan tro att jag ryste! Åh! En så bra saga, så det inte är klokt! Den var jättebra!

Ett tips! Läs sagor! Man får mycket ut av dem och de är helt underbara. ^^