Jag är riktigt feg när det kommer till att hata vissa böcker, eller rättare sagt, jag försöker se det bästa i alla böcker jag läser, beror på hur man ser på saker och ting.
När jag gick i 8an eller 9an hade vi Elevens val ibland, och en gång fanns det ett val där vi skulle få läsa böcker och se på filmer och sen prata om det, vilket jag förstås tog. Läraren som hade det valet kände mig lite, för hon brukade vara i min klass, och hon sa att hon var en sån där läsare som fast hon kanske inte gillade boken ändå alltid läste ut den, också vände hon sig mot mig och sa att jag var nog exakt likadan. Jag jakade, men innerst inne visste jag inte riktigt om det var sant, men nu när jag är äldre tror jag nog att det stämmer ganska bra.
Jag kan ogilla böcker på ett eller annat sätt, men jag läser ut dem tillslut ändå, trots att jag kan behöva börja läsa om dem några tusentals gånger innan jag verkligen pallar att läsa ut dem, och ibland kan jag ändra mig efter att ha läst ut dem, för då kan vissa partier i boken ha varit så djävulskt bra, så det var värt att läsa allt, tusentals gånger. :-)
Så jag kan nog aldrig bli en kritiker, det skulle inte passa mig som vill se det bästa i allt och alla. :-P
Jag var också så tidigare men nu har jag ändrat mig. Det finns ingen anledning att läsa ut en bok som inte intresserar en på ett eller ett annat sätt.
SvaraRaderaSom exempel kan nämnas att jag läste lite drygt 50 sidor i Strindbergs stjärna och att jag verkligen läste en tredjedel av Life of Pi, började sedan läsa ungefär var tredje sida innan jag till slut skumläste återstående sidor.
Om jag hatade böckerna? Jo kanske, men det var också just därför jag valde att sluta läsa dem för att i stället ta mig böcker som verkligen gav mig något och som jag genuint ville läsa.
Man får se om jag ändrar mig nån gång. ;-)
SvaraRadera